Under detta år, 2011.. Ja, vad har man då hunnit vara med om. Säkert är det massor som man har hunnit glömma bort men även många saker som har etsat sig fast lite hårdare än andra.


I början av året började jag en ny utbildning, sjuksköterska. Jag sökte in till LTU, jag var less på att springvikariera. Man kunde aldrig slappna av, man ville alltid vara tillgänglig och pigg OM de skulle ringa morgonen därpå och fråga om man kunde jobba. Vardagar, kvällar, helger. Alla tider ville jag finnas tillgänglig. Jag fick ihop mycket jobb året innan, så jag skulle lätt ha klarat mig på de lönerna. Men jag kände nu att jag faktiskt ville bli något, och jag ville börja med de nu, helst igår.
Den enda sjuksköterskeutbildningen som började på våren 2011 på LTU var en distansutbildning. Från en början var jag väldigt skeptisk. Distans? Funkar det? Sitta hemma framför datorn och titta på en skärm, kommer jag ha nog med disciplin på mig själv för att fixa en distansutbildning? Vilka fler kommer att börja? Det fanns många frågor. Men nu har jag kommit fram till att detta vart ett av de bsäta besluten jag har tagit. Distans, så otroligt härligt. Disciplinen? -Japp, det är på plats. Det har gått bra, bättre än vad jag hade förväntat mig av mig själv. Nu har jag snart gått ett år av tre på min utbildning. Jag trivs som fisken i vattnet och fjällbjörken på fjället. Det känns rätt. Hoppas det forsätter kännas lika rätt.
Har även planer på att vidareutbilda mig, och jag tror inte att jag kommer vänta så länge. Min mor tycker man ska ha mer kött på benen innan man läser vidare, men vafan. Det finns ju andra som har klarat det, varför skulle inte jag göra det?

Jag har hunnit vara uppe i fjällen och dra upp en riktig baddare till röding, 1,7m kilo! Underbar upplevelse. Det finns fler kvar i den storleken, jag ska utmana dem till våren. Jag, mitt pimpelspö och min milleniumpirk. Vad kan gå fel?

Under sommaren har jag jobbat på Fluxens hemtjänst igen, tredje sommaren på raken. Trivs jättebra både med jobbet, med vårdatgarna och med personalen.



I slutet av augusti hände en mycket tråkig, men ändå väntad, sak. Min morfar valde att lämna oss. Han var sjuk, inte riktigt med sjukdomar, men han var sjuk på så sätt att han inte längre hade den där glöden som fanns förut. Sista tiden låg han och sov mest. Han hade lite ont, han var trött, orken fanns inte riktigt där den brukade. Nu hoppas jag att han har kommit till ett ställe där han är och går i skogen, plockar bär, jagar älg, sitter ute och fiskar i en eka på sjö. Drar upp storåbbarn. Skrattar, busar, äter sin älskade choklad. Sitter med sin skoter på en sjö och fiskar. Jag är säker på att han har det bra där han är nu.
Men älskade morfar, du ska veta att du är saknad, otroligt saknad. Saknar dina omfamningar, dina kramar, ditt otroliga sifferminne, chokladen du alltid handlade, dina glada ögon. Mitt minne av dig är så fint. Bästa morfar.





Under detta år har jag även gått från samboliv till ensamboende. Det har varit en riktigt jobbig tid på många sätt. Tiden stannade av. Jag stannade av. En dimma lade sig runt mig... Dimman kommer nog alltid att finnas med för att skugga och omsluta mig. Den har lättat, men den finns fortfarande kvar.
Jag trivs jättebra med min lägenhet. Den är som gjord för mig. Lagomt stor, fräsch, badkar, balkong, kök, sovalkov. Underbar.






Sista halvåret av 2010 hade jag uppehåll från dansen, men i slutet av 2010 tog jag upp träningen igen. Nu dansar jag med Mikael, det har gått bra för oss. Lyckats ta oss upp till Bugg Vuxen B. Det var inget som jag trodde att jag skulle få vara med om. Det känns grymt och jag hoppas vi snart gör entre på dansgolvet i Bugg Vuxen A.





Det var nog mitt år i stora drag. Finns mycket man inte kommer ihåg, men som man önskade att man skulle minnas. Men dessa händelser är nog de stora förändringarna för mig som har skett under 2011.

Ser att inlägget ser helknäppt ut, men det bjuder jag på. He kost åssit extra!