Man kan ha ångest för mycket, det finns många saker man har gjort som inte har varit sådär super bra..
Men dem får man leva med ändå. Gjort är gjort. Man får försöka se något bra i dem, att det antagligen fanns en meningen i det man gjorde. Om än det kan vara sbårt att hitta den såhär i efterhand.. Punkt.

Men dagens, kvällens och morgondagens ångest består i en speciell ångest, tenta-ångest. Varenda gång är det så. Har jag läst tillräckligt? Kan jag detta? Vilka frågor kommer? Den är jobbig att dras med. Man blir (i alla fall jag) väldigt kritisk till mig själv. Vad gör jag om jag inte fixar detta? Vad berodde det på? Varför ansträngde jag mig inte mer??
Imorgon är domedagen, det är då det ska bevisas. Bara att hålla tummarna och hoppas på det bästa!