I remember, and I will smile every time.

Samvetet, ärligt talat, kan inte du bara gå och gömma dig längst in i en garderob i ett öde hus någonstans långt ute i ödemarken? Du knackar på då jag som minst behöver dig.
 
Har varit ute på en promenad med Frida! Tack så mycket för den värmande stunden. Alltid lika trevligt! Mina kinder är nu rosiga och jag känner mig lite sådär härligt trött och däs i kroppen. En brasa brinner i kaminen, ljusen är tända. Vilken måndagkväll. Denna just nu så fina kväll ska få avslutas med lite uppsatsskrivande.. Hoh. Kanske inte lika kul och kanske inte lika trevligt, men trevligt kommer det bli då den är klar! :)
 
 
Oh my god. En urgammal bild på mig och Frida, misstänker att det är från någon av våra första tävlingar i dubbelbugg. Som jag saknar den tiden! :)

Kommentera gärna!

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0