Sitter hemma hos min mor idag igen, har haft föreslänsning. Efter den så kollade jag på en film som tillhör en studieuppgift, himlen kan vänta. Eller film och film.. Det är en resumé av programmet med samma namn. Detta var sista delen. I programmet hade de följt några människor som har fått jobbiga besked, såsom cancer, ALS.. Sådana sjukdomar som är väldigt våra att övervinna. De har följt dessa människor och deras närmaste sedan 2008 till 2011 (tror jag, kan ha varit 2010). Många perioder som har varit jobbiga, glada stunder, tankar och fungeringar, framtidshopp, olika livssyner... Filmen/dokumentären var jättebra. Man får höra hur de tänker kring livet, framtiden, nuet, hur anhöriga reagerar och hur de tillsammans kämpar. Alla som var med klarade sig inte. Men jag tog tillvara några av de saker som sades i filmen, bland annat: "Ingen kan förstå kampen mot döden då man vill leva". Det är något som bara den drabbade personen kan förstå. Det kan ingen annan göra. Det var ett till citat som jag hajjade till lite extra med: "Ge en smak av känslan för att hjälpa andra att få en annan syn på livet". Dessa två citat kom från en och samma människa. I det sistnämna menade hon att i och med hennes sjukdom har hon fått en annan syn på livet, hur hon kan hjälpa andra och hur hon vill vara. Detta menade hon att andra också borde få en känsla av. Livet. Det handlar om så mycket mer än vad man tror. Man behöver öppna upp ögonen, se sig omkring och ta tillvara på sådant som finns i ens närhet. Denna kvinna hade tidigare jobbat mycket med barn i fattiga länder, skolgång, HIV/AIDS drabbade.. Det var hennes mål, att de skulle få det bättre, det var hennes glöd i livet. Men efter sjukdomen insåg hon att alla är människor, man behöver inte åka till Afrika för att göra "hjältedåd", det kan räcka med att man ser sig omkring i sin egen omgivning. Det finns alltid människor man kan hjälpa och förgylla deras vardag. Vi är lika mycket människor och behöver lika mycket stöd och hjälp som dem i andra länder, vi är alla av samma skrot och korn innerst inne. Vi är alla mänskliga och människor. Oavsett vart vi bor, vad vi kommer från, hur våra levnadsförhållanden är etc.
Det finns mycket delade meningar i denna fråga, det är jag helt medveten om. Men det hon sa, och sättet hon sa det på, fångade min uppmärksamhet. Jag tycker att alla borde se denna film.

Här kan ni läsa mer om dokumentären och de medverkande!

Så otroligt starka männikor! Jag är sjukt imponerad av dem!!