Jaha, denna ständiga fråga. Vad vill jag egenligen? Hur ska jag ta mig dit? Eller är det bra som det är?

 

Åh, blir knäpp av alla dessa funderingar. De tar aldrig slut!!

Det finns så många alternativ, jag gillar inte att behöva välja. Ett alternativ skulle vara bra och sedan slapp man ett av alla problem.

Florence Nightingale, hon kan ju bara ta och... Hon gjorde en enorm utveckling med hela sjukdvården., Hon kände ett kall till sitt yrke. Ett kall? Ett kall att hjälpa människor, det var precis vad hon var ämnad för, det var något som hon brann för. Vad brinner jag för? Vad vill jag? Jag är inte säker på att jag vill vara sjuksköterska. Jag vet inte alls... Det är kul, det är väl intressant. Men jag funderar om det är alla möten med människorna som gör att jag trivs så bra? Jag känner mig inte speciellt exhalterad inför praktiker, inför nya utmaningar. Det känns nog mer som något som jag bara gör för att det är en del i allt som måste göras...

Egentligen vet jag inte bättre än såhär, sjukvård och omsorg är ju det enda jag har jobbat med! Ja, visst. Jag har ju klippt gräs några somrar också... Men vafasen??

 

 

Hur fasen ska man kunna veta allt?

I'm going crazy.