I tisdags var jag med Alice, vi lagade öppen lasagne och åt marängsviss till efterätt. Så mumsigt det var! Första gången jag åt öppen lasagne och det kommer definitvt inte vara den sista. Det var så gott att det nästan inte gick att sluta äta. Mums! Sedan såg vi två Johan Falk filmer, efter det cyklade jag hem.

Hemma pratade jag med Viktor i telefon eftersom han brukar komma hem från kaunisvaara på torsdagar, vi pratade om lite ditt och datt, om maten, om dagen och så vidare.. Så plingar det på dörren, då tänker jag "vem tusan ringer på kl 21.30 en tisdagkväll utan att höra av sig innan??!!?". Det var mörkt i hallen och mörkt i trapphuset. Efter Johan Falk filmerna det de bryter sig in hos varandra, skjuter folk och så vidare kändes det inte alldels tryggt att någon plingade på dörren så sent utan förvarning.. Hur som helst öppnar jag dörren, och vad ser jag? Viktor som är hemma två dagar tidigare än vad jag trodde, vilken chock innan jag förstod vem det var. Jag blev såååå glad över det att jag nästan fällde någon lite lyckotår! :)