Blodgivningen igår gick galant. Jag trodde faktiskt att den grova nålen de använder då de skall tappa blod skulle göra gruvligt ont när de stack med den, men till min förvåning hann jag alls knappt vara med, det sa bara svish också satt den där. Dock märktes det tydligt på blodcentralssköterskorna att det var min första gång som jag gav blod "går det bra? Går det bra? går det braaaa???". "JA. Det går jättebra!!" Sedan sneglade de en himla massa på min blodpåse så jag var då tvungen och fråga ifall det hade slutat sippra blod? Nejdå, det såg visst fint ut. Men de tittade och tittade sedan hörde jag hur de sa till varanda "första gången blodgivare och sneglade på mig". Har nog aldrig känt mig så liten, och då de tittade påmin blodpåse kände jag mig nästan kränkt. Är det något fel på mitt blod? :( Helt sjukt att jag tog åt mig så mycket av deras blickar, mitt fin fina blod. Såg att jag var A RhD+, om jag nu inte minns fel. Nåväl. Påsen blev då välfylld och den hamnade i kylskåpet tillsammans med de andra så det var nog bra ändå. Då själva blodgivningen var klar fick jag saft och sitta på sängkanten ett tag, då var jag tvungen att fråga ifall jag såg blek ut (Kände mig precis som vanligt, hade förväntat mig yrsel efteråt, men icket, en bra upplevelse) eftersom ingen annan fick saft efteråt, men nej. Det var visst rutin då det var första gången man gav blod... Nåväl. Nästa gång hoppas jag att min blodpåse inte får lika många blickar som denna gång. Jag hade så väldigt gärna velat säga till dem, jag är student, sista terminen på sjuksköterskeprogrammet, jag har en god uppfattning om vad som kan hända efter blodförluster i kroppen. Men jag såg väl helt okunnig ut.... Fick trisslotter och järntabletter efteråt.

 

Hoppas ni alla får en fin dag!