Jag stängde av hjärnan ett tag och for ut på en spring/lunk/jogging runda. Kände nästan att jag ville ge upp i den längsta uppförsbacken av dem alla, men jag höll ut och gav den uppförbacken ordentlig smisk. Det kändes alldeles underbart (inte kanske  mitt i eller i slutet av backen för då tyckte jag nästan att jag ville falla ihop på backen). Men efter uppförsbacke kommer nedförsbacke och då kan man ta igen sig. Då backen var slut kändes det inte så farligt längre, jag lunkade hem genom byn och väl hemma var det fantastiskt. Jag tog mig ut.

 

Har sett halv åtta hos mig och idol ikväll. Bra kväll, nu börjar jag vara trött i ögat så snart skall jag lägga mig och vänta på john blund.